Hälsingland

Västgötadrängen Måns Persson och soldaten Daniel Kiäder, Delsbo

1731

En vid ett extra ordinarie ting uti Delsbo insänd rannsakning och Tingsrättens fällda dom den 16 november över Västgötedrängen Måns Persson och soldaten Daniel Kiäder för övervåld och rån på landsvägen. De är dömda till döden i förmåga av 40 och 42 kap. Edsöresbalken.

Eftersom det visat sig, att då Västgötadrängen Måns Persson den 14 oktober förra året sett Kulberg lägga sina pengar i dess härbärge hos Måns Persson i Ede och förberedde sig för att resa därifrån, hade han i uppsåt att hämnas på Kulberg för någon oenighet dem emellan, som att rövat och stjäla hans gods och pengar.

Sedan han hade uppsökt soldaten Daniel Kiäder, som han tidigare hade råkat på i den så kallade Kalvstigsskogen, hade han anmodat att få piska Kulberg som strax skulle komma resande över skogen och att han (Kulberg) skulle ligga kvar på vägen.

Dessutom hade Kiäder efter något samtal med Måns Persson, hur de som slår ihjäl folk på landsvägen, får sitt rättmätiga svåra straff. Han hade samtyckt till hans begäran sedan Måns gett honom brännvin och berättat att Kulberg hade med sig plåtar och vita penningar. Han hade även lovat Kiäder en vadmalsrock och skulle ge honom full kompensation.

Till följe av deras arga uppsåt, hade Kiäder huggit sig en stor påk och tillsammans med Måns begett sig längre fram där grövre skog varit. Där hade de ställt sig i försåt. I detsamma som Kulberg kom ridande hade Kiäder stigit fram, stödjande på påken och betedde sig som en krymplig. Han begärde att få rida på Kulbergs lösa häst som burit på klöverhöet.

När Kulberg hade nekat honom, slog Kiäder ett hårt slag i ansiktet på honom så blodet kom på hästen och sadeln så Kulberg föll av hästen. Benet vid ögonbrynet blev sönderslaget och ett stort sår på själva ögonbrynet, näsbrosken sönderkrossad, ett sår på näsan och 2 stora blemmor över och under högra ögat.

Kulberg kan knappt få fram någon andning genom näsan och har mist sin syn på högra ögat.

Efter slaget hade Kulberg med skrik och rop börjat rida undan, och Kiäder följt efter honom i 50 famnar (90 meter) i avsikt att tillfoga flera slag. Måns Persson hade ridit efter Kulbergs lösa häst som sluppit lös och drivit densamma uti skogen. Ur klövet hade han tagit fram 54 stycken 60-dalersplåtar och några persedlar som han gömde.

Sedan hade han och Kiäder begett sig därifrån av fruktan att bli röjd av en resande piga som de mötte på vägen. Kiäder hade nekat att han varit i samråd med Måns om pengarnas förvarande, men han tillstod dock, förutom det att Måns berättat för honom innan de begick gärningen, att Kulberg hade pengarna med sig.

När de hade kommit därifrån hade han frågat Måns vart han hade gjort av pengarna och godset. Måns Persson och Kiäder, vilken den senare tidigare blivit avstraffad för åtskilliga brott, har på ett överdådigt och mordiskt sätt varit i samråd att överfalla och illa hantera Kulberg och röva bort hans pengar och egendom.

Därför prövar Kgl. HR med Tingsrätten i förmåga av 40 och 42 kapitlet i Edsöresbalken, skall Måns Persson och Daniel Kiäder själv till välförtjänt straff och androm till skräck och varning, mista sitt liv och halshuggas.

Stockholm den 22 februari 1731.

Att föregående dom är med behörig exekution verkställd uti Delsbo den 23 mars år 1731, attesteras Ol. Nauclerus.

Gävleborgs läns landskansli DIIa:22 bild 20.