1786

På det besvär drängen Lars Svensson i Nävsta anfört över Selångers Tingsrätt den 20 april fällda utslag, varigenom efter det av landsfiskalen Johan Hässén fört enskilt tilltal emot Lars Svensson och därefter emot bonden Erik Eriksson i Kvarsätt för det de har överfallit bönderna Henrik Eriksson i Råsåsen och Anders Eriksson i Gravtjärn uti det härbärge de haft hos gästgivaren Olof Olofsson i Kungsgården.

De hade dessutom tillfogat dem blånader och blodvite och därför hade Hässén stämt dem för laga ansvar, inte mindre än Lars Svensson än Erik Eriksson överbevisad att om aftonen den 10 november haft i uppsåt att göra skada.

De hade gått till Olof Olofsson stuga, där även Henrik Eriksson och Anders Eriksson vistades. Lars Svensson, som även hade sitt härberge hos Olof Olofsson, hade överfallit och slagit Henrik Eriksson ett blodsår och tillfogat Anders Eriksson ett slag i ansiktet så svullnad uppstod.

Därför har Tingsrätten med åberopande av 20 kap. 1 § Missgärningsbalken och Kungl. Förordningen angående ändring i Allmänna lagens stadgande uti åtskilliga rum av den 20 januari 1779, dömt Lars Svensson som brutit hemfrid, till ett år att hållas till arbete på någon av Kronans fästningar samt att plikta med 100 daler silvermynt.

Men som Lars Svensson inte förmådde att gälda böterna, kommer han att utöver året, arbeta fyra månader vid fästningen.

Erik Eriksson i Kvarsätt som varit i samma följe och i uppsåt med Lars Svensson, och då oväsendet började, hade han utbrustit i hot och svordom och släckte ljuset i Olof Olofssons rum, blev han sedan hindrad av de närvarade att göra mer skada.

Så har Tingsrätten i anledning av 20 kap. 4 § och 61 kap. 2 § Missgärningsbalken, dömt Erik Eriksson för sin delaktighet i brottet med 12 dagars fängelse på vatten och bröd. Angående Lars Svensson, så söker han ändring.

Kgl. Hovrätten finner, att då Lars Svensson och Erik Eriksson blivit angiven att ha brutit hemfrid och Tingsrätten jämväl ansett den förre till sådant brott och den senare varit delaktig.

Kgl. Hovrätten prövar detta mål i sin hela vidd, så väl Lars Svensson, som Erik Eriksson och finner vid övervägande av de i detta mål omständigheter, det Lars Svensson och Erik Eriksson kan inte härutinnan svårare anses, än att de i anledning av det 20 kap. Missgärningsbalken skall böta för hemgång, 40 daler vardera samt Lars Svensson till följe av 35 kap. 2 § berörda Balk, för två tillfogade åkommor på Henrik Eriksson och Lars Eriksson, 4 daler.

Och Erik Eriksson enligt 3 kap. 1 § samma Balk för svordom 5 daler, vilkas böter tillsammans utgör för Lars Svensson 44 daler silvermynt, eller 14 riksdaler, 32 skillingar och för Erik Eriksson 45 daler eller 15 riksdaler.

Men som båda inte förmår att gälda dessa böter, kommer de vardera att plikta med 16 dagars fängelse på vatten och bröd.

Stockholm den 31 maj 1785.

1786 den 4 februari sattes drängen Lars Svensson ifrån Nävsta och Selångers socken samt bonden Erik Eriksson i Kvarsätt och berörda socken att undergå sina ådömda straff med vardera 16 dagars fängelse på vatten och bröd, enligt föregående Höga utslag den 31 maj 1785, vilka dagar dessa 2 slutligen undergått nedskrivna datum. Landsfängelset i Sundsvall den 20 februari 1786.

Magn. Valberg.

Västernorrlands läns landskansli (Y) DIIa:7 (1783-1787) Bild 2170.