1773

Vid ett urtima ting insänd rannsakning av Gudmundrå häradsrätt med rättens fällda utslag den 20 januari över kvinnspersonen Margareta Danielsdotter ifrån Björsta, hennes moder bondens Daniel Henrikssons hustru Sigrid Eriksdotter och systrarna Annika och Brita Danielsdotter av vilka den förstnämnda blivit angiven att ha sedan drängen Jöns Jönsson under äktenskapslöfte med henne köttsligt umgänge plägat och hon har blivit med barn.

Hon hade i sådant tillstånd dolt samt det i enslighet av henne med liv framfödda foster och lagt på lönn och de sedermera åter för delaktighet därutinnan under tilltal ställda.

Uti vilket mål urtima tingsrätten i förmågo av det 16 kapitlet 1 § missgärningsbalken och Kgl. Förbudet emot barnamord av den 12 juli 1750 dömt Margareta Danielsdotter såsom övertygad om förberörda grova brott att därföre missta sitt liv, halshuggas och brännas på bål, samt Sigrid Eriksdotter som därtill skall rått och hjälpt att efter det 61 kapitlet 1 § berörda balk även missta sitt liv.

Annika och Brita Danielsdöttrar, vilka hade kännedom om att deras syster Margareta Danielsdotter var rådd men sådant ej uppenbarat, borde därför plikta efter 3 § uti samma kapitel vardera med åtta dagar vatten och bröd.

Även som drängen Jöns Jönsson vilken varit Margareta Danielsdotter behjälplig att bära fostret som han likväl ej annat skall vetat än att det varit dödfödd till kyrkogården och det därstädes i tysthet nedgräva, komma i anledning av berörda 3 § uti 61 kapitlet missgärningsbalken att sådant likaledes med åtta dagars fängelse vid vatten och bröd och dessutom för otidigt sänglag att erlägga till Gudmundrå kyrka två daler silvermynt.

Sedan Kgl. HR låtit sig föreläsas av berörda rannsakning så har hos Kgl. HR blivit anmält det Margareta Danielsdotter och hennes moder Sigrid Eriksdotter hade uti Ullångers landsfängelse för prosten Olof Sebrelius bekänt.

Inte bara det att Margareta Danielsdotter även då hon märkte sig vara med barn, intagit fördrivande medel som modern henne skall förskaffat av bonden Hans Hansson i Dynäs, utan även andra omständigheter som förut var omnnämnd vid tingsrätten.

I anledning varav Kgl. HR fogat den anstalt att ytterligare undersökning i detta mål blivit den 19 och 20 mars vid vintertinget med Gudmundrå härad hållen, då häradsrätten på nytt hört de i detta mål angivna personer.

Dessutom Hans Hansson och efter fulländad rannsakning vad honom angår sistnämnda dag yttrat att då han inte var övertygad att Margareta Danielsdotter och Sigrid Eriksdotter angett emot honom tillagat någon dryck till fostrets fördrivande.

Han borde likväl erkänt att han hade blivit anmodad Sigrid Eriksdotter men inte låtit sig vara att ett sådant skadliga uppsåt upptäcka och förekomma.

Därför och som för det han dessutom vid andra tillfällen tillrett otjänliga botemedel för bondens Klemens Jonssons hustru i Öd och skräddaren Johan Buckmans hustru Stina Danielsdotter och där vid övat vidskepelse, bör böta i anledning av 2 kapitlet § 2 och 61 kapitlet missgärningsbalken.

Och enligt Kgl. Förbud emot barnamord och delaktighet däruti i ett för allt fyrtio daler silvermynt eller i brist av böter plikta med 16 dagars fängelse vid vatten och bröd samt i övrigt ersätta de emot honom avhörda vittnen deras kostnad ed 8 daler berörda mynt.

Vilket allt med vad dessa rannsakningar jämte en av prosten Sebrelius i detta mål ingiven skrift vidare innehålla, Kgl. HR i övervägande tagit.

Och alldenstund Margareta Danielsdotter är övertygad och själv erkänt att sedan drängen Jöns Jönsson vintertiden förra året första gången och därefter flera gånger plägat köttsligt umgänge under äktenskapslöfte med henne.

Följande Pingst upptäckte hon att vara med barn och har inte talat om sitt tillstånd för någon annan än sin moder Sigrid Eriksdotter och lägersman Jöns Jönsson.

Hon hade först i samråd med modern sökt genom en dryck som Hans Hansson i Dynäs skall ha tillagat för att fördriva fostret efter hennes bekännelse.

Då det inte gav någon verkan hade hon vid pass tre veckor vid julhelgen i enslighet framfött ett foster som hon vid födseln blev varse att vara vid liv men hade inte vårdat fostret. Hon hade sedan hon slitit av navelsträngen så att fostret omkommit och med det samma gömt.

Den 3:e advent med tillhjälp av lägersmannen burit det döda fostret till Gudmundrå kyrkogård och i en öppnad grav nedlagt fostret. Då gärningen hade blivit känd blev det hittat och vid den hållna besiktning ansågs fostret vara fullgånget.

Fördenskull och i förmåga av 16 kapitlet 1 § missgärningsbalken prövar Kgl. HR rättvis att skall Margareta Danielsdotter för detta begångna barnamord till välförtjänt straff och androm till sky och varnagel mista sitt liv, halshuggas och brännas på bål.

Beträffande Sigrid Eriksdotter, så emedan hon inte med det samma upptäckt att hennes dotter var med barn, styrkt dottern att hålla det hemligt och varit med henne i samråd om fostrets fördrivande.

Dessutom efter egen frivilliga bekännelse skaffat henne en dryck av Hans Hansson som hon sedan skall intagit. När födelsetiden för Margareta Danielsdotter närmade sig lämnade hon henne i stugan ensam men var inte sorgfällig att hon måste skaffa hjälp och biträde.

Eller att fostret var bibehållet vid liv och eftersom Sigrid Eriksdotter vid återkomsten då födseln redan pågick och blivit underrättad om att fostret skall varit död och efter hennes påstående att det fötts vid liv. Likväl sådant tigit och hjälpt till att döljan det.

Därför finner Kgl. HR i anledning av 61 kapitlet 2 och 3 §§ missgärningsbalken samt Kgl. Förbud rättvist att Sigrid Eriksdotter skall för sin delaktighet uti dotterns förövade brott, avstraffas med 30 par ris, 3 slag av paret.

Och Margareta Danielsdotters syster, Brita Danielsdotter, kommer efter tingsrättens utslag för sin delatkighet i detta mål, pliktas med 8 dagars fängelse vid vatten och bröd, men Anna Danielsdotter blir i anseende till vissa omständigheter befriad från allt ansvar.

I övrigt låter Kgl. HR vad angår drängen Jöns Jönsson vid tingsrättens utslag bero och om Hans Hansson förmår gälda de ådömda 40 daler silvermynts böter, bör han betala Kronans andel en tredjedel i specie mynt eller 48 marker.

Stockholm den 10 april 1770.

Vice landskamreraren och Kronobefallningsmannen Henrik Hasselhun ville läsa upp detta utslag för Margareta Danielsdotter i fängelset och därefter av prästerskapet anmoda ut kristendomen och vad till själens välfärd hör nog och med all sorgfällighet undervisa fången, samt bereda henne till döden.

Och när det skett kommer befallningsmannen till mig med sin berättelse på det jag må foga vidare anställt till dödsstraffets verkställande. Emellertid ville befallningsmannen till avrättningsplatsen låta framskaffa nödigt virke, därav skarprättaren vid sin ankomst inrätta en bål samt besörja om exekutionens utförande på den utsatta dagen.

Befallningsmannen låter även fullborda utslaget fullborda. Vad de övriga dömda personerna vidkommer och det samma jämte bevis om verkställigheten sändes sedan till mig.

Landskansliet i Sundsvall den 16 maj 1770, L. G. Fahnhielm.

Detta utslag är detta datum för barnamörderskan Margareta Danielsdotter i fängelserummet uppläst uti komministern Löfs och nämndemannens Jon Danielssons närvaro att undergå henne ådömda och välförtjänta dödsstraffet.

Landsfängelset i Ullånger den 25 maj 1770, J. Hedström.

På nedanstående datum är vid Ullångers landsfängelse hustru Sigrid Eriksdotter från Gudmundrå socken och Björsta by avstraffad med 30 par ris, 3 slag av paret som betygas, landsfängelset i Ullånger den 1 juni 1770, nämndemännen Jon Danielsson och Mats Andersson i Äskja och Per Andersson i Invik.

Att drängen Jöns Jönsson och Brita Danielsdotter från Gudmundrå blivit här avstraffad med vatten och bröd uti var sina 8 dagar, men bonden Hans Hansson är inte ännu ankommen till fängelset, betygar Ullångers landsfängelse den 7 juni 1770, J. Hedström.

Västernorrlands läns landskansli DIIa:3 sid. 1600.

Till svar på Landshövdingens skrivelse den 6 november hur det bör förhållas med kvinnspersonen Margareta Danielsdotter från Björsta, vilken genom Kgl. HR:s utslag den 26 oktober 1770 blivit för delaktig i barnamord dömd att avstraffas med 30 par ris, 3 slag av paret, men fått tillfälle att innan utslaget blev verkställt, tagit till flykten och begett sig till Norge, varifrån hon dock nyligen återkommit samt blivit genom landshövdingens föranstaltande uti häktet inmanat.

Margareta Danielsdotter har hos Kgl. Maj:t anhållit om nåd och förskoning uti förra utslaget det ådömda straffet, men Kgl. Maj:t har ännu inte utlåtit sig, så kan Kgl. HR:S utslag över henne emellertid inte verkställas varför hon bör kvarhållas utifängelset intill dess Kgl. Maj:t behagar yttra sig i målet.

Stockholm den 22 december 1773.

Västernorrlands läns landskansli DIIa:5, sid. 30.

Landsfängelset byggdes omkring 1740 och blev kvar tills i oktober 1813, då verksamheten lades ner och fångarna flyttades till fängelset i Härnösand. Där fanns i mitten av 1700-talet endast ett mindre stadshäkte. Landsfängelset i Ullånger bestod av en stor timmerbyggnad med tre fångrum och ett vaktrum.

Runt om byggnaden fanns dessutom ett högt träplank. I de tre fångrummen förvarades ibland upp till 15 personer, de flesta i väntan på att deras fall skulle komma upp i rätten. Dit fraktades fångar från Anundsjö i norr, från Sollefteåtrakten i väster och från hela Ådalsområdet beroende på Ullångers centrala placering i landskapet.

Några hundra meter mot nordost efter kustlandsvägen låg spöpålen på lämpligt avstånd från fängelset för dem som dömdes till spöstraff. Tingshuset låg då i den Wallinska släktgården, som idag ägs av Jan Wallin, pappa till Magdalena Forsberg, skidskytt i världsklass.

Barnamörderskan Margareta Danielsdotters flykt från fängelset finns omtalad i ett nära 20 sidor långt rättegångsprotokoll. Protokollet innehåller många sidor med vittnesmål av olika personer mot de båda anklagade, vaktkonstapeln Georg Norberg och vaktkarlen Hans Nordwall. Margareta Danielsdotter hade blivit inspärrad den 24 juli och senare av någon anledning “af vaktmännen tillåtits gå ledig och lös” utanför fängelset.

Det berättas om hur grannar sett henne gå tillsammans med Georg Norbergs hustru från deras hus ner till “Skidsta sjöbod” där hon hjälpt till med att tvätta kläder. Flera gånger beskrivs hur Norberg och ibland Nordwall “lossat blacken”, alltså fotbojan, och låtit henne gå “ledig och lös”. Det här gällde alltså en kvinna som väntade på lagens strängaste straff – dödsstraff.

På söndagen den 19 augusti hade vaktkonstapel Norberg “gifvit sig iväg till Ullångers marknad” nere vid Ullångersfjärden och samtidigt överlåtit ansvaret till Nordwall – någonting som enligt protokollet varit alldeles felaktigt. På måndag hade Nordwall “omvårdat sig om henne sedan hon följt honom med tvätt från Skidsta Sjöbod till hans rum på fånghuset, qvällen innan hennes bortovarande”.

Trots att Nordwall “sedan han således utnyttjat henne till sin tienst, efter dessa åligganden, var skyldig att fängsla och uti fångrummet insätta och öfvervaka denna Margareta Danielsdotter, måst utstå att hon den 21 uti hvarande månad, afwikit och till flygten tagit”. Tydligen hade Margareta rejält lurat både Norberg och hans hustru samt Nordwall med avsikt att rymma så snart hon fick tillfälle.

Det fanns en person som var ytterst ansvarig för landsfängelset – “kronolänsmannen och waktmästaren Johan Hedström”. Han fick det tvivelaktiga nöjet att anmäla Margareta Danielsdotters flykt.

Herrar Norberg och Nordwall försökte till att börja med skylla på varann, men sedan “flere wittnen intygadt, det Norbergs Hustru Magdalena Persdotter 2ne gånger varit tillsammans med barnamörderskan, hafva bägge Waktkonstaplarna Norberg och Nordwall på Rättens fråga vidkändt, att de låtit benämnda barnamörderska gå lös och ledig.”

Rätten beslutade “att enligt lag uti 19 Cap. 2ne för skäligt och rättwist döma bägge att mista tienst och dertill pligta hvardera med tjugo par Spö och dessutom insättas i fängelserummet och böta 7 Rdr Silfvermynt. ” Så skulle “fånghuset med nye skicklige Waktkarlar förses, så att Norberg och Nordwall kunde säkert förvaras till dess Kongl. Maj:t och Riksens Högloflige Svea Hofrätt hade faställt ytterligare straffpåföljd”.

Folke Bohman, Ullånger.